1807-1855   Related Paintings of Brocky, Karoly :. | Self-Portrait after 1850 | Mother and Child | Sleeping Bacchante | Ceres es Triptolemos | The Daughters of Medgyasszay |
Related Artists:
Frederick Remington
1861-1909 Frederic Sackrider Remington (October 4, 1861 - December 26, 1909) was an American painter, illustrator, sculptor, and writer who specialized in depictions of the Old American West, specifically concentrating on the last quarter of the 19th century American West and images of cowboys, American Indians, and the U.S. Cavalry. Remington was the most successful Western illustrator in the ??Golden Age?? of illustration at the end of the 19th Century and the beginning of the 20th Century, so much so that the other Western artists such as Charles Russell and Charles Schreyvogel were known during Remington??s life as members of the ??School of Remington??. His style was naturalistic, sometimes impressionistic, and usually veered away from the ethnographic realism of earlier Western artists such as George Catlin. His focus was firmly on the people and animals of the West, with landscape usually of secondary importance, unlike the members and descendants of the Hudson River School, such as Frederic Edwin Church, Albert Bierstadt, and Thomas Moran, who glorified the vastness of the West and the dominance of nature over man. He took artistic liberties in his depictions of human action, and for the sake of his readers?? and publishers?? interest. Though always confident in his subject matter, Remington was less sure about his colors, and critics often harped on his palette, but his lack of confidence drove him to experiment and produce a great variety of effects, some very true to nature and some imagined. His collaboration with Owen Wister on The Evolution of the Cowpuncher, published by Harper??s Monthly in September 1893, was the first statement of the mythical cowboy in American literature, spawning the entire genre of Western fiction, films, and theater that followed. Remington provided the concept of the project, its factual content, and its illustrations and Wister supplied the stories, sometimes altering Remington??s ideas. (Remington??s prototype cowboys were Mexican rancheros but Wister made the American cowboys descendants of Saxons??in truth, they were both partially right, as the first American cowboys were both the ranchers who tended the cattle and horses of the American Revolutionary army on Long Island and the Mexicans who ranched in the Arizona and California territories).
Martin Maingaud
Martin Maingaud (died 1725; fl.1692-c.1725) was a French portraitist.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.